Så kärade jag ner mig i akvarell

Jag testade att måla akvarell för första gången för några år sen. Jag hatade det. Fick inte till det, slabbade bara ner så färgerna blev helt grötiga och pappret helt buckligt. Är man van vid att måla med akryl så fungerar ju akvarell nästan precis tvärtom! Det går inte att ljusa upp partier efter hand, och det går inte att ångra och måla över på samma sätt. Akvarell är rätt så oförlåtande. Så jag kände direkt att näpp, detta var inget för mig. Jag håller mig till akryl och blyerts.

Tills jag gav det ett nytt försök för några veckor sen. Hade sett alldeles för många bilder på vad folk målat i akvarell och blivit golvad av hur snyggt det var, hur mycket man faktiskt kunde göra, och hur det finns en ömtålighet och finess i akvarellmålningar som inte finns i andra medium. Särskilt fåglar gör sig så förbannat bra i akvarell.

Fan. Jag vill också kunna.

Kände jag. Så jag kollade YouTube-tutorials och jag övade och övade. Jag är verkligen inte bra på akvarell, inte på långa vägar. Jag har ingen aning om vad jag sysslar med. Men åh. Åh vad jag är kär i akvarell. Jag älskar dess enkelhet, hur det inte är ett stort projekt att måla något. Jag älskar hur fort det går, så fort att man inte hinner sitta och tänka och planera och pilla för länge. Jag älskar dess oförutsägbarhet - när jag höjer penseln för att lägga de första dragen börjar hjärtat bulta. Det är spännande! Jag vet inte hur det ska gå. Det kanske går åt helvete, eller så landar färgdropparna helt rätt och det blir magi. Jag som är ett sånt hopplöst kontrollfreak blir tvungen att släppa taget och låta ske det som ska ske. Man kan säga att akvarell lär mig viktiga livsvisdomar.

När jag hade experimenterat med akvarell i några veckor drog jag fram en akrylmålning som stått halvfärdig i källaren i flera månader. Jag hade längtat efter att ta itu med den länge, hade till och med köpt nya, fina akrylfärger och ett bättre staffli. Jag riggade upp alltihop och såg fram emot en hel lördag tillsammans med tavlan. Målade i några minuter, och sen tog det bara stopp. Det var inte roligt. Det kändes fel. Jag ville tillbaks till mina akvarellfärger. Måste ovetandes ha konverterat eller nåt.

Akvarell fyller mitt huvud hela dagarna just nu. Jag kastar en blick utanför köksfönstret och ser en vackert rosa solnedgångshimmel som övergår i duvblå. Det kliar i målarfingrarna att återskapa det jag ser på papper.

Jag ser akvarell i huvudet när jag ska sova. Färgpölar som flyter ihop i wet-on-wet och hypnotiserar mig till sömns.

Istället för att följa mina vanliga teveserier tittar jag på akvarelltutorials på YouTube och blir liksom helt darrig av målarpepp.

Idag hade jag en ovanligt lugn arbetsdag, så jag beslöt mig för att spendera hela eftermiddagen med en akvarellövning. Den går ut på att man delar in ett ark akvarellpapper i mindre bitar - "thumbnails" - och så jobbar med allihopa samtidigt. Då hinner färglagrena torka i respektive bild tills man kommer tillbaka till dem igen, så himla fiffigt! Och prestationsångesten blir minimal när man bara drar av 4-6 små övningsbilder i ett svep.

Jag tänkte öva på landskapsmåleri så jag gick i vanlig ordning till Pinterest och valde ut sex stycken landskapsbilder:

Screen Shot 2018-06-07 at 21.28.51.png

Sen tejpade jag upp mina "kort" framför mig och skissade upp varje blid så enkelt jag kunde:

fullsizeoutput_2684.jpeg

Varje bild här är inte mer än en decimeter bred, så det går inte att övertänka och lägga in för mycket detaljer. Man blir tvungen att simplifiera det man ser, att välja kanske bara en eller två eller tre färger:

fullsizeoutput_2685.jpeg

So far so good, även om mina penseldrag är långt ifrån eleganta och självsäkra. Har fortfarande inte riktigt lärt mig i vilken ordning jag ska göra saker och får ofta gå in och plocka upp färg med pappersnäsduk eller tops.

Efter några timmars pillrande och petande och duttande:

fullsizeoutput_2686.jpeg

Mja. Mjo. Jag har hjälpt till med min kalligrafituschpenna för att få in den svärta och de detaljer jag velat ha, t.ex. i trädtopparna. Jag har en lång väg att gå med min akvarellteknik, men jag målar inte i första hand för att prestera, jag målar för att utforska, testa, och lära mig hur vattnet och färgen beter sig i olika situationer. Och för att det är så vansinnigt roligt!

Tittar man på bilderna från lite längre avstånd så är de faktiskt inte så illa som jag först tyckte:

fullsizeoutput_2687.jpeg

Dessa fick pryda väggen ovanför mitt målarbord. =)